Dikt!
Ensam i stormen
Skådar en soluppgång vid horisonten
En vindpust
Smeker min kind
och
Envisas med
Att blåsa liv och tända en eld
I ett glödande klot
Som nästan slocknat
Gång efter gång
Någonstans
I mej
En blues
En refräng
Som etsat sej fast
Och vägrat lämna mej
Samlar mod
Börja skala av
Lager efter lager
En lök avger en gas
Och får mina tårar strömma längsmed mina kinder
Det som satt långt där inne
Ett korn
Som skavt och givit mej skavsår
Ett svart kolklot
Sittter ensam i stormen
Skådar en soluppgång vid horisonten
En vindpust
Envisas med
Att slipa mitt svarta kollot
Och solen låter sina strålar
Vila mot
Den diamant som just skapats
Gnisrtar av liv!
Trackback